Almost Pretty

Fyfan. Jag vet inte om det är ett tecken på att jag börjar bli gammal eller bara på att jag är mänsklig, men jag börjar fundera på om mina 10år med bara-sjuk-en-gång-om-året-och-max-tolv-timmar har fått motsatt effekt. Under hela 2014 var jag inte odrentligt förkyld en enda gång, men jag är ordentligt sjuk för andra gången i år redan nu. För tre veckor sen var jag magsjuk och hade feber, och nu är jag sjuk igen! Jag är tacksam för att magen är okej men jag kan inte direkt påstå att jag gillar feber heller... I början av året höll jag på att bli förkyld men efter att ha druckit echinaceabrus med jämna mellanrum så bröt förkylningen aldrig ut. I lördags kände jag att det var på gång igen, men trots brustabletterna, värktabletterna och ingefära i teet så kände jag mig faktiskt förkyld på kvällen. Jag gick och la mig ganska tidigt med förhoppningen att det skulle bli bättre till på söndagen, men ack så fel jag hade! Även om jag aldrig vaknade ordentligt och kunde konstatera faktum så började jag feberfrossa någon gång under natten. Vid tio på morgonen klev jag upp för att jag var kissnödig och tog då tempen, och mycket riktigt hade jag 38,2 grader. Jag tryckte i mig lite mer värktabletter och echinaceabrus (för jag hostade en del också) innan jag la mig i sängen igen. Jag vaknade med jämna mellanrum - av hosta, katten, frossa, svettningar, musiken som var igång - men bestämde mig ganska snabbt för att inte kliva upp något mer. Jag såg från gång till gång att solljuset som smög sig in bakom rullgardinen förändrades och till sist var det mörkt ute. Vid åtta på kvällen kollade jag tempen igen som då stigit till 38,7. Jag var uppe en kort stund innan jag gick och la mig igen och sov till och från fram till klockan nio imorse. Så jag har sovit av och till i 36 timmar och helt och hållet skippat söndagen (turligt nog var det teori på ridningen). Nu har jag enligt termometern ingen feber, sen om det beror på värktabletterna vet jag inte, men jag känner mig alldeles svag och yr. Planen är ju att jag ska jobba tisdag-fredag den här veckan - vilket jag också verkligen behöver - men jag är inte säker på om det blir något jobb imorgon. Jag skulle kunna härda, men helt ärligt är jag orolig över att köra bil till jobbet om jag fortfarande är så här yr, plus att det känns som att jag ev. kommer dra ner tempot lite för mycket för de andra. Jag har gett mig själv till klockan tre innan jag bestämmer mig, då hinner jag höra av mig till Isring i tid för att de ska kunna hitta en ersättare. Förhoppningsvis är jag åtminstone frisk nog att jobba från onsdag.

♥

Long time no talk! Jag är riktigt dålig på att blogga ibland, och nu har det varit en sån tid. Jag brukar ju ofta skylla mitt icke-bloggande på att det inte händer så mycket, men egentligen har det hänt en hel del sen sist. Kan bero på att jag knappt har skrivit något sen jag kom hem från Usa. I september. Varför skriva nu då? Jo för att jag för typ en timme sen fick känslan "livet suger". Egentligen är det inget fel på mitt liv och jag mår egentligen ganska bra, men det känns ändå så. Och det beror nog till stor del på skolan. Jag känner mig inte skapt för att plugga, jag har ingen självdisciplin och gör inte det jag ska. Jag går inte på lektionerna och jag pluggar inte när jag är hemma, sen får jag dåligt samvete för det men gör ändå inte det jag ska och får istället ångest. Jag vill plugga, jag vill utbilda mig, jag vet till och med till vad! Men jag orkar inte plugga. Det suger! Om jag bara gjort det jag skulle så skulle jag kunna påbörja programmet redan nästa år, men jag missade en labb och även omlabben och även om jag inte frågat överhuvudet än så lär jag inte få göra om den vilket gör att jag förlorar min platsgaranti till Högskoleingengörsprogrammet i Maskinteknik till hösten. Just nu känns det inte som att jag skulle orka börja med det till hösten hur som helst men ändå..

Annars i livet då? Jag blev sjuk för några veckor sen vilket råkade vara samtidigt som uttagningen till satsningsryttare. Något jag tänkt på varje dag sen SURF gick ut med det i september. Jag for dit och försökte men jag orkade helt enkelt inte, jag blev så jävla förbannad, jag stod och grinade i stallgången vilket jag inte skulle ha gjort om det inte var för att jag verkligen inte pallade. Det kändes så jävla surt! Inte nog med att jag har tänkt på det sen det bestämdes att det skulle bli av utan egentligen sen jag började rida storhäst. Jag fick ju tävla lokalt med Hebel några gånger för hundra år sen men från och med att jag började på storhäst så fanns det inte längre några lokala tävlingar i hoppning för storhäst som vi kunnat vara med på. Vem vet, de kanske forsätter med satsningsryttare nästa år, kanske slipper jag vara sjuk då.

Något bra då? Jo jag fick två jobb i höstas, ett på den nyöppnade båsloppisen Sök & Finn och det andra genom Manpower på Isringhausen som gör lastbilsstolar åt Volvo. Sök & Finn öppnade i november och jag fick jobba en del innan årsskiftet, men nu har de kommit in i en rutin och ett schema där fulltidarna jobbar och jag tyvärr inte behövs så mycket. Jag jobbade innan nyår men inget sen dess. På Isringhausen började jag inskolningen precis innan nyår och har jobbat lite sen dess, när jag var färdigupplärd så fick jag tillgång till att se bokningsbara pass på en sida på nätet plus att jag får smsutskick om lediga pass från vecka till vecka. När smsen för nästa vecka kom så var jag riktigt snabb i vändningarna så jag får jobba alla dagar nästa vecka! Jag var tvungen att kompensera för att jag inte var snabb nog att boka igår och idag innan det blev fullt. Men efter nästa vecka har jag jobbar sju pass i februari vilket är precis lagom för att ekonomin ska hålla i mars. Det tråkiga med Isringhausen är att de i måndags fick veta att de kommer stänga ner efter vecka 28 år, till följd av att Volvo flyttar monteringen. Fanny påpekade att jag inte har så tur när de kommer till jobb men det är inte alls lika synd om mig som det är om de som jobbat där i 15år. Det suger hur som helst då jag älskar industrijobb och det verkar vara ett utdöende område här i norr.

Jag har kommit fram till att pengar är min mentala akilleshäl, jag har i princip alltid ekonomisk ångest, jag blev superglad när jag fick jobb och började fundera på hur mycket jag skulle kunna spara. Men det höll inte i sig särskilt länge, istället blev jag orolig för att jag inte skulle få/kunna jobba tillräckligt mycket varje månad för att kompensera för att CSN minskar i samband med att jag bara läser 50% efter halva terminen.. Sen funderar jag redan på hur jag överleva sommaren? Hur det blir nästa år om jag läser vidare på basåret men tagit ut alla pengar jag får för basåret i år? Jävla pengar alltså, jag blir tokig! Det här är också varför jag vill utbilda mig, jag vill ha ett välbetalt jobb och slippa denna ångest! Vad fan ska jag göra?