Super bitch warrior mode.

Jesus, imorgon kväll börjar resan! Jag är medveten om att jag ska resa på så sätt att jag måste packa, flytta Cookies till Amon och Jenny, vattna blommorna och sånt, men jag har forfarande inte fattat att jag faktiskt ska till USA! Jag blir nästan irriterad på mig själv, haha. Men jag är taggad till tusen, att få göra den här resan med min familj kommer bli så himla roligt! Jag och Fanny blir ett par, Fia och Oskar ett par och pappa och Marlene blir ett par. Jag, Fia, Fanny och Oskar sättar oss i en bil och kör ner till Arlanda imorgon kväll och sen sätter vi oss på två olika plan för att ta oss till San Antonio, haha. Pappa och Marlene åker på söndag och vi kommer att mötas upp i Nashville nästa vecka. Efter ca en vecka i Nashville delar vi eventuellt på oss igen, pappa och Marlene har en lite "öppnare" resa än vi har, vi har planerat lite mer, och vi får också tillskott i form av Anna och Karl (Fia och Anna gick i samma klass när Fia pluggade i Göteborg) nästa måndag. De kommer alltså följa med till Smokey Mountains och vidare ner till New Orleans.
Men även om jag reser bort så försvinner inte vardagen för det, jag kommer ta med mig matteboken till USA och räkna så mycket matte som möjligt och jag har nu faktiskt blivit antagen till fler kurser och kommer kunna få fullt CSN! Det blev en nybörjarkurs i tyska på 7.5 hp, jag kommer ju missa lite av den nu när jag åker och jag vet inte hur mycket den kommer krocka med mina baskurslektioner, men jag är ju inte helt lost när det kommer till tyska så förhoppningsvis går det bra. Jag har ju läst tyska tyska förut men inte på gymnasiet så officiellt har jag inte läst det. Det enda negativa är att jag måste införskaffa ännu mer kursliteratur, haha.
Nej, nu ska jag börja lägga undan all ren tvätt sen igår och kanske börja packa lite! Eller räkna lite matte kanske, fick min mattebok igår!
Crows
 

Unless you are going to a Joan Crawford St. Patty's Day party, who is wearing this fabric?

Nu börjar USA-resan kännas mer verklig, men jag har fortfarande inte fattat att jag åker om bara några dagar! Fia, Fanny och Oskar har i alla fall bokat en del av det som behövdes bokas, såsom hyrbil till Arlanda, vårt boende i San Antonio (vi landar sent på fredag kväll så vi sover nära flyget innan vi åker till Big Bend på lördag) och vårt boende i Big Bend National Park. Jag tror också att de har bokat hyrbilen vi ska ha i USA men inget boende i Nashville än och inte där emellan heller, men vi vet ju inte heeelt hundra vad vi faktiskt ska göra exakt varje dag. Men nu vet jag i alla fall att vi åker från Umeå kl.22.00 på torsdag vilket är det som gör det så verkligt. Jag är så JÄVLA PEPPAD!!!!
Igår på ridningen stod det hoppning på schemat. Jag fick rida Aria och hon gjorde allt såå lätt! I början hoppade vi fram på ett lågt räcke där vi skulle ha helt raka hästar innan hindret och även kunna bryta av till trav med en rak häst efter hindret. Efter det hoppade vi två hinder på båge, även här hoppade hon hur fint som helst! På slutet hoppade vi två hinder på en rak linje och även om hon blev lite loj så gjorde hon det riktigt bra. Vi avslutade med linjen där andra hindret låg på 90cm. Om hon alltid hoppade sådär och inte hade en massa nerver hade jag gärna tävlat med henne och alltså rida henne i uttagningen, men man vet ju aldrig hur det blir om hon är nervös och det kan ju lika gärna bli en uteslutning på första hindret.. Åh, det här med uttagningen känns så svårt!
Apropå hoppning så har jag äntligen laddat upp alla hoppfilmer från i våras. Mamma har ju varit jätteduktig och snäll och filmat mig när jag rider men i och med att jag började ladda upp korta filmer på Instagram orkade jag som inte göra det på Youtube också. Men filmerna blir ju såklart längre på Youtube och med min otur när det kommer till datorer och hårddiskar så känns det ju väldigt skönt att hela lektioner faktiskt kommer finnas kvar på youtube forever! Haha.
Hoppning med Mageno x6 + terränghoppning med hoppgruppen
 

Stress, stress, stress.

Åh, stress, stress, stress! Över vad? Över vad inte! Jag vet att jag inte är helt medveten om att jag faktiskt flyger till USA från Arlanda tidigt på fredag morgon men jag är medveten om att jag måste packa innan dess = stress. Och innan jag packar måste jag tvätta = stress. Jag måste också göra matlådor av de färskvaror jag fick för mig att köpa i mådags och för att göra det måste jag diska = stress. Sen borde jag städa också, men det ligger faktiskt inte jättehögt på listan just nu. Jag måste också plugga, plugga, plugga, för jag vill faktiskt fatta och framförallt så måste jag klara av alla mina kurser på första försöket för att få CSN = stress, plus att jag måste klara dem för att komma in på Högskoleingenjörsprogrammet nästa år = stress. Jag läser bara 50% i tio veckor nu vilket betyder att jag bara kommer få 50% av CSN som räcker till bara hyran = stress. Jag försöker därför söka andra kurser men de jag redan sökt hann såklart bli fulla så jag är jättelångt ner på reservlistan = stress. Så jag tänkte söka fler kurser men antagning.se vill inte fungera = stress. Och som vanligt när jag blir stressad så blir jag också handlingsförlamad. Jag har räknat några mattetal och gått ut med soporna, annars har jag bara lyckats titta igenom en säsong av Project Runway, tittat på VM i hoppning och målat mina naglar. På två dagar. Yay.
Det här som folk gör, att de bara sätter sig ner och biter ihop, det fungerar inte riktigt på mig och det är skrämmade. Jag tror att man kan träna upp självdisciplin men jag har för dålig självdisciplin för att göra det. Någonstans så vet jag att allt kommer lösa sig, kolla bara vilket flyt jag haft nyligen med JAK-lånet, universitetsstudierna, kursvalen inom basåret och alla mina underbara resor! Men det känns ändå tungt just nu. Inte lovande med tanke på att jag haft två lektioner hittills. Det kan å andra sidan vara bra, det kanske blir så att poletten plötsligt trillar ner och att resterande tid med matten blir mycket enklare men det är ju inget jag kan förlita mig på. Och jag kan inte låta bli att alltid tänka långt in i framtiden vilket nog inte alltid är så bra. Som uttagningen till satsningsryttarna. Jag har redan börjat planera tävlingoutfits... Jag skulle behöva någon som ställde sig framför mig och såg till att jag bara tog en sak i taget och att jag verkligen gjorde det jag måste göra. Även någon som kan ge mig belöning i form av godis när jag löst ett visst antal matteuppgifter, för om jag försöker göra så själv äter jag bara upp godiset utan att plugga, haha.
Jag har i alla fall lyckats lösa några mattetal nu utan större problem, samtidigt har jag vissa som jag tror jag löser men inte klarar och jag förstår inte vad det är jag har gjort fel. Det känns mindre bra.
 

I just didn't expect to be punished... while I was being punished.

Om en vecka från nu är jag på väg till USA och det är så sjukt! Jag har nog inte riktigt förstått att jag faktiskt ska dit för jag är inte det minsta närvös. Än. Kan vara för att vi fortfarande har en massa att styra upp innan vi åker men det är egentligen ingen som har tid, haha. Jag har i alla fall fyllt i och betalat för mitt (min?) ESTA (Electronic System for Travel Authorization) och har fått det godkänt så jag är välkommen in i landet, jag har nämligen inte kidnappat ett amerikaskt barn, jag har inte deltagit i folkmord eller terrorattentat, jag har inte arresterats för drogbrått, jag har inte deltagit i spionage och jag har ingen anknytning till förintelsen. Tror ni jag skämtar? Nej, man blir faktiskt frågad om dessa saker, haha. Det är lite sjukt ändå. Förut fyllde man i ett papper på planet innan man landade i USA och lämnade in det när man gick igenom tullen men nu måste man göra det i förväg - vilket Fia och Oskar fick lära sig den hårda vägen när de skulle till Nashville förra året. Det blir nog kul i alla fall, även om jag inte fattat att det faktiskt kommer hända så längtar jag såklart, jag tror det kommer bli en spännande resa!
Något jag därimot är nervös för, långt i förväg dessutom, är SURFs nya satsning på tävlingsryttare! De har bestämt att totalt fyra ryttare kommer få representera SURF på två lokala tävlingar vardera, även på bortatävling, under 2015 (en ponnyhopp-, en ponnydressyr-, en hästhopp- och en hästdressyrrttare). Det kommer att vara uttagningar för respektive gren och kategori där segraren får representera SURF på tävling nästa år. Dressyruttagningen blir eventuellt under teoriveckan vecka 45 och hoppningen eventuellt 20/12 så det är som sagt ett tag bort. Men jag är redan nervös!
Jag och Frida har pratat väldigt mycket om det här, det går inte att prata nog om det så när allt är sagt så börjar vi om från början igen, haha. Hon, precis som jag, är också supernervös då vi har konstaterat att hon, jag och Sandra troligen är de som vill detta mest och därmed också kommer bli mest besvikna om vi inte blir valda. Nu vet jag ju inte detta helt hundra egentligen, men det känns så. Som att för övriga är det en rolig grej och lite "jaja" om man inte blir uttagen, medan vi tre då har drömt om detta länge och det skulle därför kännas väldigt snopet om någon annan fick göra det. Uttagningen kommer att vara en LC hoppning (100cm för häst) och i dressyren måste man få minst 62% i ett LB program. I dressyren är jag inte helt säker på vem jag vill rida (jag kommer såklart delta i båda uttagningarna även om man bara får tävla i en gren om man blir uttagen) men eventuellt Corsica. Jag har inte ens suttit på hästen än, haha, men jag har redan pratat med Rebecka om att jag gärna rider henne när jag kommer tillbaka från USA. I hoppningen tycker Emmeli att jag borde ta Monika och det känns på sätt och vis kul, men eftersom hon har en tendens att låta bli att lyfta benen så blir man ju en aning opeppad. Det vore ju trist att missa alltihopa för att hon inte ids lyfta på benen i kvalet, haha. Men det är ju förhoppningsvis ett bra tag kvar så jag kommer ge Monika lite tid på att skärpa till sig men om ingen drastiskt förbättring har skett om någon månad så får jag tänka om. Jag är lite sugen på Allan och det har jag sagt till Emmeli, men det är som sagt ett tag kvar.
Drömmen vore såklart att få tävla med Mageno men det ser inte jättelovande ut just nu. Han är fortfarande halt och jag håller alla tummar och tår att han har blivit bättre till återbesöket nästa vecka och jag ber alla er göra detsamma!
ESTA
Fick även några superfina bilder på mig och Monika som Hanna Sunberg tog förrförra veckan!
 
 

You are my catch 22, either way I miss out

Idag har jag börjat på universitetet igen! Men idag, undrar ni, det är ju onsdag? Jo, uppropet var i måndags men då satt jag på tåget hem från Malmö hela dagen, och igår försov jag mig, haha. Det gör dock inget för när jag då for dit efter lunch istället visade det sig att jag inte hade någon lektion igår, så jag sov inte för länge, jag lät bara bli att gå upp för tidigt!
Det var ganska klockrent när jag kom dit, jag hade ju tänkt be om att få läsa kemi efter jul istället så att jag missar så lite som möjligt under USA-resan, men då var jag minsann redan satt på kemi efter jul! När jag även nämnde att jag skulle resa bort så sa hon (studieadministratören) ungefär "ja men då är det ju bra att det inte är en kurs med obligatoriska moment du missar", så jag hade värsta flytet igår!
Idag hade jag alltså första lektionen och jag verkar ha en superbra lärare, hon är jätteengagerad och förklarar bra. Eller ja, ganska bra i alla fall, jag förstod inte riktigt allt, men det är nog mer på grund av mig och inte henne, haha. Jag minns det här från gymnasiet, det var som att jag nästan förstod och att informationen fanns i mitt huvud men jag kunde inte greppa den. Jag hoppas dock att mina ambitioner är något större nu än då så det kan nog gå vägen. Jag har ju faktiskt bara varit på en lektion, samtidigt så måste man klara 100% av basåret för att få CSN och kunna läsa vidare, i vanliga fall räcker det med 75%.. Jaja, det blir säkert bra! Nu längtar jag bara tills jag får min mattebok!
Igår var det också ridning och jag fick, inte helt oväntat, hoppa Monika igen. Själv tycker jag inte att det kändes lika bra som förra gången, hon var lite skvättig av sig och drog till både höger och vänster över hindren. Samtidigt så rev vi inte lika mycket som hon kan göra i vanliga fall så det är ju positivt! På slutet rev hon lite men då hoppade vi ganska högt och hon var ganska trött så det är ju förståeligt. Vi misstänker att hon kanske är lite "mörkrädd" och blir lite stissig i skymningen, men snart kommer vi börja rida inne på heltid (eventuellt från och med nästa vecka) och då finns det inga ursäkter längre!