Almost Pretty

Jag har länge tänkt att jag ska ta upp bloggandet igen. Ärligt talat vet jag inte ens varför jag slutade! Eller okej då, det vet jag visst. När jag började min praktik på Willys var jag så trött när jag kom hem att jag inte orkade skriva, sen att det har fortsatt så beror nog mycket på att det kändes jobbigt då det hela tiden blev mer och mer att skriva om. Jag uppdaterade ju rätt ofta förut, och därför kände jag att jag ville skriva om allt som hände medan jag inte bloggade och det blev helt enkelt för mycket.
Jag blir helt överväldigad även nu bara jag tänker på det vilket gör att jag känner att jag inte orkar skriva nu heller, hahaha. Men jag kan lite kort säga att jag i alla fall trivs väldigt bra på Willys även om jag varit hemma och sjuk väldigt mycket. Jag har ridit Cornelia de senaste två veckorna och det har gått jättebra, vi har ett jättebra samspel och är alltid på samma sida. I onsdags fick jag rida istället för Maja i Us' storasyster och då red jag Nix. Jag trodde inte att det skulle gå särskilt bra, men jag blev glatt överraskad. Det gick väldigt bra, och det var väldigt roligt.
Efter senaste gången jag skrev var det ju Umeå Open. Det var kalasroligt även om utbudet av musik inte var det bästa de haft. Lördagkvällen slutade inte förrän 09.00 på söndagmorgonen efter att ha hängt med underbara amerikaner från Ohio-bandet Times New Viking. Jag har fortfarande inte gjort färdigt alla bilder, men jag tog fler än jag någonsin gjort förut, och efter Willys har jag varit för trött för det också.
Det har blivit några kalasfina utekvällar sen sist. Scharinska, Corona, Sketch och Olles är några ställen som har bjudit till dans och annat roligt. Så allt har egentligen bara varit väldigt bra på senaste tiden, om man bortser från att jag varit sjuk och knappt har varit på Willys på senaste tiden. MEN det ska förhoppningsvis bli bättring på det. Jag ska i och för sig till Uppsala på onsdag, så veckan som kommer blir det ändå bara två dagars jobb, men ja.. Bättre än inget. 14e maj ska jag i alla fall till vårdcentralen för att ta reda på varför jag är så övermänskligt trött heeela tiden. Åh, allt blir nog bra ändå.
♥

Jag har alltid haft många mål i livet. Egentligen har jag ingen aning om hur mitt liv kommer se ut om 10 år för jag har så mycket jag vill göra att jag inte har ens har en chans att gissa hur allt kommer att bli. En sak är dock säker. Om jag så ska bo i en skokartong resten av mitt liv så ska jag köpa häst. Inte vilken häst som helst, nej nej. Jag ska köpa Hebel. Han är bäst i hela världen, och jag skulle välja honom över allt annat i alla lägen. Han är mitt livs stora kärlek, och det finns inte ens chans i världen att någon ska få ta honom ifrån mig. Han må vara ridskoleponny, men det bryr jag mig inte om. Han är fantastiskt underbart ultimat, och jag tänker aldrig låta honom försvinna ur mitt liv. Om jag så ska pausa mitt liv tills han dör så ska han bli min. Han är min självklarhet, mitt ljus, mitt allt. Han är helt enkelt min andra halva.
♥